Tjockis

Mina matvanor på denna resa börjar gå överstyr. Man brukar ju säga att man går ner väldigt mycket på en sån här resa men här lär det bli tvärt om.
Maten är så sjukt god och billig att jag har gjort som vana att alltid beställa två middagar (och luncher) efter varandra. Det är inte så att portionerna är jättesmå men jag kan helt enkelt klämma i mig så mycket om jag tar lite tid på mig.
Alla måltider intas på gatan i såkallade Kedai Kopis som betyder kaffehus men dom är mer som små informella resturanter. Dessa kan antingen vara Indiska, Chinesiska eller malaysiska. Varje måltid kostar typen tia och i princip allt är sjukt gott. Menyer existerar oftast inte utan allt står skrivet på en tavla eller så får man peka. Eftersom jag fortfarande inte fattar vad någonting betyder så blir det bara att blunda och peka på något och hoppas att det blir bra. Och det blir det, jag har fortfarande rensat tallriken varje måltid.
Därför ar det komiskt att se dessa backpackers som tror dom är så jävla smarta och skall spara 50 öre på att köpa hem vitt bröd och mjukost eller någon annan menlös mat.
Min plan var ju att bo rätt billigt men det har jag redan övergett efter två nätter på hostel, folk träffar man ändå och jag klarar verkligen inte av att det längre.
Majoriteten av backpackers är så satans självgoda och tråkiga i sin förutsägbarhet. Det enda 90% av dom gör är att sitta och titta på film, äta vitt bröd och räkna upp platser dom varit på och sen vidare till nästa stad och upprepa samma sak där. Och alla hostels världen över ser ju exakt likadana ut.
Nej det blir hotel för mig hädanefter.
Imorgon bär det iväg med buss (ar) till miri där jag skall vara två dagar innan jag flyger in till en nationalpark för första djungelturen. Det skall bli kul.

Brunei

Nu har jag varit i brunei i 2 dagar och jag måste säga att det är min favoritplats hitills. Har dock som vanligt otur med hotellet. Bor på ett rätt flott ställe men hamnade i rummet bredvid någon som skrikspydde hela natten. Dessutom är det typ 15 grader varmt i hela hotellet. Det är precis som det finns ett kraftfält runt hotellet som håller tillbaka värmen. Jag har fönstren öppna och har stängt av Ac:n men ändå så är det kallt. Som alltid i sådana här länder så är det allt eller inget som gäller med ac, har man det så skall det fan krämas på max så alla sitter och fryser.
Jag har dessutom ont i ena örat, tror det kan vara en öroninflammation. Vet inte hur en sån känns men det gör ont som fan i den undre delen av örat. Min andra teori är att det kan vara en insekt som sakta äter sig in till hjärnan. Tror dock mer på öroninflammation.
Vet inte riktigt vad man kan göra, tror jag väntar och ser. Vill inte gärna bryta min streak på att aldrig ätit penicillin.
Nu så här tre dagar efter klättringen har jag fortfarande modern av alla träningsvärker. Benen är som två klumpar bara. Kunde inte gå ur sängen imorse, var tvungen att lyfta ner benen med händerna. Varje gång jag skall upp eller ner för en trottoarkant så sätts en hel procedur för att överhuvudtaget klara det igång. Jag försöker gå mycket för att komma över det och som tur är så är Bandar Seri Begawan en utmärkt plats att promenera i! Det finns nämligen inte så mycket annat att göra.
Sevärdheterna består av en jättestorflashig moské (med en modern rulltrappa inuti!) som var fin och ett museum som bestod av oändliga montrar med presenter som kungen fått av utländska dignitärer. Här fanns bl a serrafinerkorset som vår kung hade gett bort. Annars är själva staden rätt död, eller rättare sagt helt död. Alkohol är totalförbjudet och det finns inga biografer. Klockan åtta är staden som ett spökstad.
Här i Bruneis största stad bor det ca 45 000 och hälften av dom(dom fattiga) bor på stylthus i vattnet bara några hundra meter från staden. Det är en sjuk stor aktivitet med båttaxis fram och tillbaka då dom flesta husen inte har landförbindelse med fastlandet. Jag har tillbringat den största delen av dom två senaste dagarna att bara promera omkring i dessa vattenbyar. Folk är otroligt trevliga och vänliga och allt är väldigt charmigt.
Jag vet inte riktigt varför men jag trivs väldigt fint här, känner mig alldeles lugn och harmonisk om man får vara klyshig.

Give me peace on earth

Idag har jag åkt till Brunei. Krävdes tre båtbyten föra att komma till det lilla pyttelandet som vår konung gillar så.
Den första färjan tog 4 timmar och underhållningen ombord bestod av Modern Talking greatest hits på video med texterna rullandes nedanför. Eftersom jag har lätt att bli sjösjuk och det blåste på rätt bra så kunde jag inte läsa nån bok så jag var utelämnad till att stirra på¨två discotyskar i fyra timmar.
Tänkte bjuda på min favorittext här, låten heter give me peace on earth.

Love is easy
Hate is wrong
Find the way,
babeWay back home
Give your heart
Love will never die
Or a little cloud will cry
We're cry
Be a dreamer - be a fool
Come and break all this rules
Better late than never done
For the children
We need a home
Give me peace on earth
Give me all your love
Say, that we won't fighting

Bergsget

Nu är jag nere igen efter klättringen upp till Mount Kinabalu! Sjukt trött men glad.

Vi började igår kl 6 på morgonen och åkte minibuss till parkhögkvarteret vid berget där vi registrerades och fick en guide.Sen bar det iväg upp till bersstugan där vi skulle äta och övernatta. Vi var 5 personer i vår grupp. Jag, ralf, johanna och två norrmän.

Det var gick bara upp upp upp, först i otroligt vacker regnskog som sen sakta tunnades ut.

Första kilometern gick rätt raskt men sen gick det långsammare och långsammare. Sista kilometern innan stugan höll vi under 1 kilometer i timmen. Det är 100 meter på 6 minuter. Ingen racer fart direkt men vi var långt ifrån långsammast.








Framme vid stugan blev det mat och solnedgång. Sjukt gott med mat.






Klockan 2 på morgonen ringde klockan och vi samlades för toppförsöket






Första timmen var rätt lugn men sen kom vi till brantare marker. Inte så bra att vara höjdrädd då. Vid några ställen var man tvungen att helt hänga i tjocka rep och dra sig upp samtidigt som det var stup nedåt. Jag var fullständigt livrädd. Antagligen var det här många vände också¨då mindre än hälften klarade det upp. det visade som tur var att det var det värsta stället. Det forsatte med rep men med lite mindre lutning. Efter 4 timmar i mörker och med en vidrig lutning så var vi framme på en pytteliten topp där folk trängdes för att se soluppgången som var 40 minuter bort. Det var kallt som fan och dessutom fullt med råttor som var totalt orädda och sprang omkring överallt. Men utmattad som man var orkade man inte bry sig.






guiden

Sen gick det nedåt, till en början med lätta steg. 7 timmar senare var vi nere igen. Det slet sjukt mycket på knäna och fötterna att gå nedåt. Uppåt var mer en konditionsfråga men nedåt var ren pina efter ett tag. Man fick försöka att zig zagga ner.

Sammantaget var det en grym upplevelse. Jag har aldrig gjort något liknande där man tar ut sig så totalt. Som tur var klarade jag höjden bra även om jag vann priset flåsade högst på vägen upp. Fick många fina bilder också, var tvungen att minska ner de här för att det skulle gå att ladda upp något överhuvudtaget.
Nu bär det av till Brunei imorgon om jag kan gå då.

Traffade ett svenskt spar fran hassleholm pa matmarknaden igar och dom overtalade mig att folja med och klattra Mount Kinabalu. Jag har blivit mer och mer tveksam till det hela da det ar ratt dyrt och verkar sjukt jobbigt och kallt. Men det skall tydligen vara ratt fantastikt och med sallskap sa kanske man kan fa en liten spark dar bak. Dom var bada sportiga och VALDIGT hurtiga och forbredda och hade provgatt en massa i olika vader hemma med all packing. Ja herregud.Blir antagligen att vi klattrar om 2 dagar och det hela tar tva eller tre dagar att genomfora. Det skall bli spannande!

Annars tror jag jag ar lite sjuk, jag vaknade kl 13 efer att sovit i 12,5 timmar och det ar ju inte helt normalt. Svettades som en gris men det behover inte betyda nagot har nere. Eller sa var det bara en reaktion pa att jag sovit i snitt 4-5 timmar per natt dom senaste tva veckorna.Spenderade nagra timmar i poolen under det varsta hallregnet jag nagonsin upplevt och nu kanns det lite battre.
Inlaggen kommer komma lite ojamt da internet tillgangen har ar valdigt sporadisk och allmant kass. Sa det kan komma flera inlagg i rad som jag skrivit tidigare.Och detta ar den modernaste staden har sa det blir nog ratt manga inlaggsfria dagar.Men om man vill sa kan man garna skicka sms om ditten och datten, da blir jag glad!

Pannkakor.

Upptakte direkt att det har med frukost kommer bli ett problem har. Det finns ingen blabarsfil eller havregrynsgrot direkt. Har kakar man nudlar till frukost och det funkar inte for mig.

Fick dock tipset av stephanie (som jobbar pa franska ambassaden) att man kan specialbestalla Roti Canai som ar en slags mellanting mellan Naan och pannkakor. Egentligen ater man det som kvallsmat har. Sjukt gott, det lar bli min nya stapelfoda framover.

Det skumma ar dock att man far det serverat med currysas

KK

Har nu varit 1 kuta kinabalu i 1 dag. Kom fram till Kuni igar (som ar min forsta couchsurfing host) och traffade tva danska damer som ocksa skulle bo dar. Vi akte omgande in till stan och plockade upp stephanie, en ung franskyska som skulle bli den fjarde houseguesten. Kuni ar en japan som bor i ett halvlyxigt omrade (tennisbana, pool etc) strax utanfor KK (10 minuter med lokalbuss) vars intressen verkar vara att jobba, hosta couchsurfare och sitta helt tyst. Kakade en sanlost bra grillmiddag pa en storgrillmarknad med grillade rakor, tonfisk,hummer och red snapper. Det gick pa typ 100 spann for fyra pers.

Dan efter reste Kuni till Kuala lampur sa nu har vi huset for oss sjalva. Normalt.
Idag hyrde jag och stephanie en bat och akte ut till nagra oar utanfor stan och snorklade lite. Det var jattefint men inte helt otippat sa brande jag mig som fan nar jag snorklade. Gick en svang i skogen ocksa pa en av oarna och det var fint med mycket faglar och diverse andra flygfaan. Har ar helt sjukt varmt och fuktigt. Typ 30-32 grader i luften hela tiden men det kanns varmare, vattnet ar val 28-29 grader sa det svalkar inte mycket. Pa det hela ar trivs jag bra har, folket ar valdigt trevliga utan att vara sa dar slemmigt trevliga. Har fortfarande inte gjort upp nagon rutt om var jag skall sen men det kommer val ge sig.

Hong Kong Digest

Släng er i väggen, TriangelnTurk buffén

Tidigare har min ATH för äckliga efterätter varit gelen på turkiska buféen vid triangeln i malmö men nu har den äntligen överträffats. Bilden visar någon obeskrivlig sörja som smakade parfym.

Jag fick den som efterätt på ett inhemskt snabbmatställe (som hade sjukt god mat). Efter tio minuters feppel med förpackningen fick jag äntligen instruktioner om hur den skulle öppnas, därefter fick jag i mig en sked.

Annars har det varit en fantastisk dag här i HK, jag har åkt båt, rulltrappa och shoppat!

Och så har jag gått vilse femtielva gånger. Mitt lokalissinne hade en tillfällig formtopp någon gång förra året (Kuba) nu är det lika uselt som vanligt. Min nya devis är det gamla beprövade, gissa vilket håll du tror det är och gå precis tvärt om, det funkar ok.

Rullis

Idag åkte jag världen längsta rulltrappa, 800 meter lång. Jag försökte känna mig entusiastisk i början men efter ett tag insåg jag att den bara gick åt ett håll (uppåt alltså och inte tillbaka). Sen kom jag fram och där uppe såg det precis likadant ut som därifrån jag åkte. Så jag vände och gick tillbaka. Summa sumarium: 30 minuter av mitt liv som jag jag aldrig kommer få tillbaka.

Hong Kong

Pelare

Är framme i Hong kong nu och har yrat omkring här första dagen.
Flygresan med Cathay Pacific var fantastisk ( Curb your enthusiasm! Spenny vs Kenny! bra spritutbud! Extra varma gratis strumpor! 50 olika filmer! sänka skepp! etc etc), jag lämnade inte mitt säte på hela resan.

Mitt hotell här i hongkong är en historia för sig. Det ligger i ett centralt område, är helt nyrenoverat, är rent och snyggt, har 30 tums plasma tv, gratis wifi och kostar bara 200kr natten. Men verkar det för bra för att vara sant så är det naturligtvis det. Rummen är mindre än min toalett där hemma, dessutom täcks en tredjedel av rummet av en pelare. Sängen är typ 170 cm lång och inmurad på bägge sidor så det är fosterställning som gäller.

Men värst är dom här jävla väggarna. Man hör precis allt från överallt.
Bussarna och spårvagarna låter som dom kör bredvid sängen och just nu går en snubbe runt på gatan och ropar Ijeh vilket han gjort konstant den senaste timmen.
Vidare så gråter alterernativt skrattar grannen hela tiden (det växlar mellan gråt och skratt).
Mina öronproppar står sig slätt, jag hade behövt industriella öronskydd. Och klockan är 2 på natten så tystare lär det inte bli.

Annars gillar Hong Kong skarpt, det är tillräckligt litet för att man kan gå omkring utan att komma alltför mycket vilse. Och käket är fint. En otroligt vacker stad när man står ovanför och tittar ned på den men kanske inte så mycket när man är i den.
Stannar 2 dagar till och sen blir det Borneo.

Dagens Djur:Åsna

Fin start

-Vet du vad tjejen som jobbar i kryddbutiken säger när det knackar på dörren?- Kummin.


-Och vet du vad tjejen som jobbar i kryddbutiken tjänar?- Hundra kronor i timjan.