Brunei

Nu har jag varit i brunei i 2 dagar och jag måste säga att det är min favoritplats hitills. Har dock som vanligt otur med hotellet. Bor på ett rätt flott ställe men hamnade i rummet bredvid någon som skrikspydde hela natten. Dessutom är det typ 15 grader varmt i hela hotellet. Det är precis som det finns ett kraftfält runt hotellet som håller tillbaka värmen. Jag har fönstren öppna och har stängt av Ac:n men ändå så är det kallt. Som alltid i sådana här länder så är det allt eller inget som gäller med ac, har man det så skall det fan krämas på max så alla sitter och fryser.
Jag har dessutom ont i ena örat, tror det kan vara en öroninflammation. Vet inte hur en sån känns men det gör ont som fan i den undre delen av örat. Min andra teori är att det kan vara en insekt som sakta äter sig in till hjärnan. Tror dock mer på öroninflammation.
Vet inte riktigt vad man kan göra, tror jag väntar och ser. Vill inte gärna bryta min streak på att aldrig ätit penicillin.
Nu så här tre dagar efter klättringen har jag fortfarande modern av alla träningsvärker. Benen är som två klumpar bara. Kunde inte gå ur sängen imorse, var tvungen att lyfta ner benen med händerna. Varje gång jag skall upp eller ner för en trottoarkant så sätts en hel procedur för att överhuvudtaget klara det igång. Jag försöker gå mycket för att komma över det och som tur är så är Bandar Seri Begawan en utmärkt plats att promenera i! Det finns nämligen inte så mycket annat att göra.
Sevärdheterna består av en jättestorflashig moské (med en modern rulltrappa inuti!) som var fin och ett museum som bestod av oändliga montrar med presenter som kungen fått av utländska dignitärer. Här fanns bl a serrafinerkorset som vår kung hade gett bort. Annars är själva staden rätt död, eller rättare sagt helt död. Alkohol är totalförbjudet och det finns inga biografer. Klockan åtta är staden som ett spökstad.
Här i Bruneis största stad bor det ca 45 000 och hälften av dom(dom fattiga) bor på stylthus i vattnet bara några hundra meter från staden. Det är en sjuk stor aktivitet med båttaxis fram och tillbaka då dom flesta husen inte har landförbindelse med fastlandet. Jag har tillbringat den största delen av dom två senaste dagarna att bara promera omkring i dessa vattenbyar. Folk är otroligt trevliga och vänliga och allt är väldigt charmigt.
Jag vet inte riktigt varför men jag trivs väldigt fint här, känner mig alldeles lugn och harmonisk om man får vara klyshig.