torsdag 26 mars 2009

Ut ur bastun hörs ett rop

Har varit i manilla i en dag nu och är lite positivt överaskad tror jag. Alla jag mött på resan som har varit här har målat upp staden som helvetet på jorden men så farligt är det ju inte. Sen har jag ju inte varit överallt direkt, det skall ju erkännas. Det bor nästan 13 miljoner här så jag har ju bara sett ett nålstick av staden
Jag bor på ett jätteflott hotell med grym service. Blev lite överaskad när jag såg att det låg granne med två bordeller men insåg efter en dags promenande runt i stan att alla hotell är omgiven av bordeller. Tydligen finns det 1 miljon prostituerade i landet och det märks, försökte hitta en restaurang igår men fick ge upp att hitta en på gatan då alla verkade dubblera som semibordell.
Istället hänger alla på dom gigantiska köpcentrumen som finns överallt. Väldigt ocharmigt men där finns verkligen allt, inklusive barer.
En annan sak som slår en som oskyldig svensk är alla vakter med jättevapen som finns överallt. Alla hotell och affärer (och tom trafikpoliserna på gatorna) har några snubbar med antingen pumphagelgevär eller rena automatgevär. Vet inte rikigt hur smart det är att ha hagelgevär i folkmassor men det var det vanligaste vapnet. Har tillbringat mesta tiden med att promenera omkring glo bara,rätt trevligt men 2 dagar räcker nog här.
Anledningen till att det kändes rätt ok ändå var nog att jag kom direkt från Phnom Penh och i jämförelse med PP så kändes Manilla som ett under av civilisation.

Phnom Penh var dock naturligtvis mycket charmigare och intressantare som stad men oj vad mycket tiggare och uteliggare där finns. Man mår inte så bra av att sitta och käka middag på en uteservering samtidigt som 5 personer står och glor på en hela tiden med mössan i handen. Och man vet att pengarna för maten hade dom klarat sig flera veckor på.
Besökte Killing Fields och Folkmordsmuseet när jag var där och det var ju inte heller så uppmuntrande.
Killing Fields berörde mig inte så mycket men museet som var belagt i dom ursprungliga tortyrkamrarna var väldigt obehagligt. Började t o m böla över hela alltet.
Resan börjar ju närma sig sitt slut nu och det känns lite sorgligt. Hoppas nån har tyckt det varit roligt att läsa, det har varit fint att kunna skriva av sig lite ibland. Kanske fortsätter bloggen på något vis under nytt namn och med något mindre torrt innehåll.

1 kommentar:

  1. Jag gillar det pöjk. Men jag gillar inte referenserna i titeln till den märkligaste supporterramsan i manna minne... Keep it up

    SvaraRadera